Sophia Lindmark

HAHA

Hejsan hoppsan!
Så var det plötsligt helg, för min del!
YEY!!
Moooahaha, jag tycker ej synd om er som måste plågas
imorgon!
Cause I\'m free as a bird! Yes.

Well well..
Jag måste väl gå..
Och plugga..

Så mycket för den friheten..
Jag kanske måste bli något större..
Typ.. Typen en... Örn.

Tjingeling!

De enda gångerna i livet jag blivit välsignad en timme eller två ensam hemma
är vid de tillfällen varje termin som det är föräldramöte på skolan mitt emot hemmet.
Efter att pappa bönat och bett i cirkus 2 timmar samt ytterligare 1 timma varje kväll sedan Emil kom hem med den där satans lappen och mamma i all hast fyllt i att båda föräldrarna kommer, lämnar de slutligen hemmet.
Aaaah, hela min kropp och själ fylls med livsglädje och....stillhet.
Är det såhär det kommer att kännas då jag flyttar hemifrån?
Svaret har jag redan. Svaret är nej, för den dagen jag flyttar hemifrån kommer min telefon aldrig att få en lugn stund. Faktum är att min telefon kommer att bli så fruktansvärt plågad att den knappt kommer att överleva vintern.
Detta innebär antingen att jag kommer att bli utan telefon för gott, (eller tills nästa sommar då jag tror att jag har råd med en ny) eller så får helt enkelt den människa som förstört min telefon köpa mig en ny som är dubbelt så bra, dvs dubbelt så dyr.
Eller den mest givna lösningen är förstås att jag stänger av telefonen 23½ timma per dygn.

I denna skrivande stund har jag varit ensam hemma i 1½ timma!
Det går inte att beskriva denna varma känsla, trots att jag fryser en del.

Nu får ni ursäkta mig, men på något konstigt vänster har jag tydligen fått ett GB...

Ni vet lika väl som jag att det är på fredagar det händer.
Det är bara att lyssna till kycklingreklamen till exempel.

Men även för oss som inte gillar kyckling är fredagar
ändå den dag som vi alla gillar bäst.

Men denna fredag är inte riktigt lika speciell som andra fredagar,
tvärtom, den är lika speciell som flera fredagar tillsammans!
This is why.
My Maya is coming home!!!

Wiiiiiiiiie

Ho-ho-ho.
Istället för besök av tomten får jag ett angenämt besök av min sötaste (och fetaste) katt, Kurre förstås.
Men jag förtjänar förstås en ännu angenämare jul. Men det får bli nästa år då.
För hur trevlig kan en julafton egentligen bli, om man inte kan lämna juldisken till dagen efter?
Ni har fattat rätt. Jag jobbar på julafton. Och Juldagen.
And all I get is a lousy paycheck.

Idag är det Lucia.
Jag vill vara Lucia. Varför har jag aldrig varit Lucia?
Kommer jag någonsin att få vara Lucia?
Jag förstår inte. Varför får jag inte vara Lucia?

((Jag tog med mig katten (ja, hon har ett namn) Tindra, hem från Umeå och hit till Ånäset.
Därför råder det krigszon mellan mina två kissemissar.
Jag hejar alltid på det lag eller den person som ligger i underläge, i fallet om "catfight" fortsätter jag i samma spår, jag hejar på den, kanske lite förvånandsvärt underlägsna Kurre, som har uppnått en beundransvärd ålder av... tja, 11+X, och en likvärdigt beundransvärd vikt av cirkus 5 kilogram.
Tindra, i det vänstra hörnet, eller, varför inte i alla hörn eftersom hennes kroppsförflyttningar är helt otroliga, vilket kan vara hennes största fördel.
Hon imponerar på papperet inte lika mycket. 15 veckor, och en vikt av, låt oss säga tre hekto.

Enligt senaste rapporterna har varken Tindra eller Kurre kapitulerat.))

Idag är det Lucia.
Jag vill vara Lucia. Varför har jag aldrig varit Lucia?
Kommer jag någonsin att få vara Lucia?
Jag förstår inte. Varför får jag inte vara Lucia?