Motivation
Alltså jag är ju inte den som klagar (nej.) men idag har jag all anledning. Vinden piskade och sinkade mina steg, mina kycklingben orkade knappt bära min ack så lätta kropp och mina lungor stora som nötcremespåsar kunde inte syresätta mitt alltmer förgiftade blod.
Men det är en jävla tur en sånhär gång att man är lindmarkare, för ingen ska behöva se en satans snigel patetiskt 'springa' efter vägen, hell no, inte en chans! Utan det gick ju givetvis undan trots att jag ville snubbla över en sten och dö.
Ett tips till alla er det förmodligen berör så gå istället, ingen vill se någon slita i 0,0005 km/h... (eller 'springa' i skogen där ingen ser går ju såklart också bra.)
Åter till mig nu.
Så alltå, här sitter jag, och kommer aldrig ta mig härifrån, I can't move my legs. Precis som barney är jag fast, enda skillnaden är att jag hela tiden befinner mig i vändningszonen, och tro mig, det är inget ni vill se.
